En liten nyårskrönika om det gångna året sitter la på sin plats när vi fortfarande befinner oss in the beginning of 2018. Liten snabb tillbakablick till på det första halvåret och en uppdatering från de 6 månader som det sedan blev tyst här i blogga.
Året började i Zambia och jag minns att kören sjöng peppigt om att 2017 ska bli vårt år och jag var superinspirerad. Fram till Mars bodde jag i Zambia och jobbade på som vanligt. Började också att seriöst dra igång ungdomsresan och projektet i Mwelushi. Min lilla insamling jag startat precis innan jul hade gått så bra att vi vågade börja drömma om ett bygge. Jag var och hälsade på i Mwelushi och vi stegade ut vart skolan skulle kunna kommas att byggas. Stod där med knuten näve och gråten i halsen för att jag så gärna ville att det skulle ske.
Lämnade Zambia och grät konstant i en vecka. Älskade den lilla byn och kände verkligen att jag fått nära riktiga vänner, inte bara att jag mött intressanta människor att diskutera kulturskillnader med, utan riktiga vänner! Tyckte också så himla mycket hur jag levde, vad jag jobbade med, vad jag åt, hur jag spenderade min tid och tankekraft etc. Av någon anledning så är det ju svårt att vara Mpongwe-Linda i Paris, även om jag kanske tyckte om henne mer.
På hemvägen spenderade jag 2 veckor i Swaziland. Jag hyrde bil i Sydafrika och crusade runt och hälsade på alla mina vänner från 2014 när jag bodde där. Var ju också såklart i Magubheleni där vi fortfarande driver YEBO projektet.
Kom hem i slutet av mars och fram till juni flängde jag runt och föreläste och pratade på en massa ställen. Skrev mail och gick på möten, träffade vänner och var i Paris. Åkte ju sen tillbaka till Zambia och spenderade en dryg månad där. Först själv, sen kom mina kusiner och sist men inte minst så kom 10 ungdomar från Norrköping och vi var med och la grunden för en skola i Mwelushi!
Nu i efterhand känns det helt overkligt. Fattar INTE hur jag vågade organisera ihop en sån resa. 10 ungdomar mellan 17 – 20 där klar majoritet aldrig varit i Afrika eller ens på resa utan sina föräldrar. Vi körde alltså 5h ut i bushen från Mpongwe till Mwelushi, där slog vi upp våra tält och skulle campa i en vecka. Vatten fick vi hämta i en brunn 600m bort från lägret och den enda maten utöver nshima gröten som fanns hade jag köpt med på vägen dit. Men oj vad fint vi hade det!
Här levde vi helt orimligt gott! Kämpade som djur under dagarna med cementblandning och stenkånkande. På kvällarna satt vi nästan jämt ett oberäkneligt antal människor runt vår lägereld under en fantastisk stjärnhimmel och njöt av varandras sällskap. Helt otrolig resa såhär i efterhand. Typ förträngt det. Innan ungdomarna kom till Zambia var jag så nervös att jag typ skulle gå sönder och när jag kom hem var jag typ så trött i hjärtat att jag inte ens ville ta ansvar för vad jag själv skulle äta eller sova.
En av ungdomarna har pulat ihop den här lilla videon.
I någon form av utpust åkte jag sen typ direkt till Marseille för att fira franska nationaldagen, sen spenderade jag lite sommar i Sverige, på festival, på Gotland, på Klädesholmen och i mitt Norrköping. I slutet av augusti flyttade jag till Paris.
Jag jobbar nu som nanny och tar hand om tre små söta ungar hela dagarna och så pluggade jag två kurser i grafisk design på distans till Linné universitet.
Jag bodde tillsammans med min roomie och fantastiska vän Julia i en liten 1.a i Montmartre med utsikt över takåsarna. Vi hade nästan non-stop vänner som sov på vårt lilla loft och jag och Julia delade världshistoriens knarrigaste bäddsoffa, saknar den typ!?. Klippte lugg, dansade, lärde känna nya vänner, sjöng i kör och gjorde egen glögg. Vi hade också de bästa hemmafesterna och den finaste julgranen.
Vilket år ändå. Känslofyllt och oklart! Men nog ganska fint ändå <3
MENY
0