MENY
Asså. Svårhanterat att Avicii, Tim Bergling dött. Har så mycket minnen till hans musik. Liksom från det att man började gå på fest. Dacku skulle alltid vara dj och det var ju avicii som spelades! I Swaziland minns jag att alla med mobiltelefoner hade två låter nedladdade, någon sydafrikansk trumlåt, och så levels med avicii. I övrigt ingår alltid avicii i svaret på frågan vart jag kommer ifrån, som man ju så ofta får när man bor utomlands. I meningen efter ”jag kommer från Sverige” nämns garanterat avicii och eventuellt något annat skrytigt.
Avicii är ju nutid. Vår generation. Gör fortfarande nytt osv. Gjorde. Har lyssnat nästan orimligt mycket på senaste albumet. I somras när jag hörde hans nya låtar första gången på radio påväg till Martina hemma i Norrköping hade vi sånt dansparty att jag nästan körde av vägen. I vintras spelades "Without you" frekvent när en kompis behövde komma över ett ex och peppas till att learn how to love without him och att figure out allting ändå.
Gå in här och titta på Avicii True stories på svt play
Kanske konstigt att bara skriva om hur bra och hur mycket musik han har gjort, hur stor han har blivit och om hur hela världen känner till honom. Just detta är ju också orsak till varför han nu inte lever. ”Tim Berglings framgångar är omöjliga att förringa. Men ska vi, även efter hans död, bara prata om prestationerna?” var ingressen till en av de alla artiklar jag läst om Tim nu den senaste veckan. Om det här med att prata om psykisk ohälsa. Om att ha dålig självkänsla, prestationsångest, stress, tomhetskänslor, ångest och att man är en svagis om man öppnar upp sig om detta. Eller kanske framgår som lat och oambitiös om man inte konstant kör all in, eller fyller schemat lika mycket som du gör.
Ae ta hand om varandra. Idag ska jag krama alla. Blev ledsen och lite rädd nu? Psykisk ohälsa alltså. Det handlar ju om liv och död. Värt att pratas om
0