MENY
Till Valborg blev jag inbjuden på fest av Laith och Rawan, två av mina asylsökande vänner som nu bor i Rydsnäs. De hade bjudit in till arabiskbuffé och valborgsfirande och alla i hela småland var bjudna. Många anmälningar hade kommit in och tillsammans med ett par vänner hade de lagat mat och förberett i flera dagar. Vi var närmare 90 personer som kom på festen på valborgsmässoafton. Vi var 90 personer i olika åldrar, med olika kulturer och olika bakgrund. Ändå sa Laith i sitt vårtal att vi alla är lika, att vi är här tillsammans och att våra eventuella olikheter gör oss starkare.
Rydängskyrkan var dekorerad från topp till tå till en arabisk festlokal och dom annars lagom stora tallrikarna var alldeles för små för få plats med all mat man önskat till första vändan! För vissa var detta exotisk och annorlunda mat, för andra var det en vanlig festbuffé. Vid borden pratade man om allt möjligt, vissa var tidigare främlingar för varandra och andra kände varandra sen långt tillbaka. Från högtalarna spelades arabisk musik och vi bjöds också på bildspel från vackra platser i Mellanöstern och fick höra historiska berättelser och härliga anekdoter från denna plats på jorden som vi annars får en ganska negativ och härjad bild av.
Mätta och belåtna förflyttades festen ut till en majbrasa där vi sjöng längtan till landet och nationalsången. Från typiskt arabiskt till typiskt svenskt.
Men Laith och Rawans hjärta rymmer mer än Mellanöstern och Sverige. En del av de pengarna de fått in för buffén vill de ska gå till att bygga skolan i Zambia.
0