MENY
SERIÖST så vet jag inte vad jag ska göra med mitt LÄJV när jag behöver lämna mina boys. Har det så himla mysigt i workshopen. Vi har blivit riktigt bra vänner, driver med varandra men kan också vara seriösa, filosofera och dela motgångar.
(rolig detalj är att rakmaskinen slutade att fungera precis efteråt och Simon fick gå omkring med ett halvrakat huvud)
Vi sjunger alltid när vi jobbar, målar teckningar på väggarna innan de ska täckas helt, pratar om kärlek, förvränger svenska ord så det blir tokiga ord på lamba, räknar ut hur mycket procent av nshiman vi bör få utifrån vår kroppsvikt, vi litar på varandra och vi lär av varandra.
Jag jobbade med att sätta in glas i ett fönster medans Joshua svetsade fast nästa fönster. ”Life is complicated” droppade han. Sen hade vi en lång fiiiin konversation om vad som var det viktigaste i livet, vad man behöver för att överleva och vad man blir lycklig av. Han är så klok, stark och bra på så många sätt! Han kommer vara så saknad när vi nu om en månad lämnar Zambia! Gött att jag redan nu planerar att komma tillbaka!
0