Linda Thorén

Jag skulle sjunga sista sången med kören. Vanligtvis sjunger vi den ståendes i bänkarna medans alla går ut, men idag, för att det är min sista söndag så sa mötesledaren att vi skulle sjunga framifrån scenen. Kändes tungt i lillhjärtat mitt. Men när vi sjungit färdigt den sången började de sjunga på en ny sång vi inte övat på. Jag försökte haka på och nynnade med bäst jag kunde. Sen kommer Joshua dansandes mot mig och jag börjar inse att detta är något typ av avskedsspektakel. Dansparty i 15 minuter med ett medley på tre låtar som handlar om mig. Jag kör på ofrivilligdans, tårar i mängder och 10 000 kramar till alla dessa FATASTISKA människor som förgyllt min tillvara något extremt. Så mycket kärlek!